Kategoriarkiv: Magnus Bäcklund

Gourmén – eller en liten berättelse om hunger

Varning:

Texten kan upplevas som både stötande och oroande – Författaren tar inget ansvar för den personliga upplevelsen – Hela texten finns för nedladdning – läsning i länk längst ner.

Utdrag:

….Vad De Sade gjort för sinnligheten var det jag sökte efter i ätandet. Således prövade jag ständigt nya sätt att smeka tungan och strupen. Jag åt det vanliga, det ovanliga, det sällsynta, det svåra, det giftiga och alltid med njutningen och den där underliggande hungern som drivkraft. Hungern låg dold i mig och viskade i mörkret. Den väckte mig ur orolig vila och drev mig till världens alla hörn utan att låta sig tillfredsställas. I min ungdom åt jag med den bekymmerslöshet som präglar ett oerfaret sinne och det var inte förrän senare jag utvecklade en känsla för att inte bara avsmaka utan också bevara den fantastiska värld vår herre skapat.

Någon gång i tjugofemårsåldern drabbades jag av den livsleda som bara den unge och oerfarne kan drabbas av när denne tror att den blivit gammal och vis. Intet tycktes smaka mig längre och allt som drog över min tunga blev allt gråare torrare och tristare. Intet släckte det som gnagde inom mig….

 Läs hela texten som PDF:Gourmén – eller en liten berättelse om hunger

Trädgårdsbestyr som inläst text

Novellen trädgårdsbestyr handlar om tomtar och saker som blir saligen uppätna. Alla likheter med nu levande personer är att betrakta som rena olyckshändelser och allt som man kan tro att jag utan skicklighet snott från Lovecraft har jag förmodligen gjort.

Nu finns texten inläst för den som hellre lyssnar än läser.

För den som vill läsa till eller bara läsa finns den texten HÄR

Till min Ofödde – Nu som inläst text

I samband med novellarbeten i skolan så läste jag in ett antal texter i avsikt att använda dessa med mina elever. Jag tyckte att hela proceduren var så rolig att jag beslutade mig för att göra ett försök att läsa in mina egna texter. Min inspelningsteknik är förmodligen något haltande men jag hoppas ändå att någon finner upplevelsen behaglig.

Texten ”Till min ofödde” är en novell skriven som ett brev och från början var den, som så många andra, en helt annan historia med ett helt annat innehåll. När berättaren började tala så krävde denne att få berätta något helt annat än vad jag hade tänkt mig vi brottades och till slut fick jag ge mig och lämna över pennan. Jag hoppas att du uppskattar vår historia

Länk till texten hittar du HÄR (länken till ljudfilen finns där med)

Länken till bara ljudfilen hittar du HÄR

Tarot  – En historia om en förlorad målning

För länge länge sedan gick en ung man omkring och lekte kurragömma med gud. I leken förlorade han delvis sig själv men fann också de mest förunderliga ting och varelser på den där obskyra stigen han vandrade på. Stolt, arg och fylld av en sorg han inte förstod lärde han sig att ropa på utdöda språk och att ge rätt tecken vid rätt tillfälle av ceremonin. Det han sökte mest av allt undslapp honom men mången ting och fantastiska människor möttes och skildes i de många korsvägar han besökte. Brunnar med livgivande vatten, stängda brunnar och brunnar vars vatten förgiftats blev alla öppnade och avsmakade. Djupt drack han och betalade priset gladeligen varje gång han slogs till marken.

-Bli inte galen, skrek harpyorna från de svarta träd som omgav den brunn han sökt så länge i öknen. De hånade honom och lät honom förstå att han inte var värdig den gåva som väntade i oasens mitt. Penninglösa och penningstolta stod de utanför ingången och hånade var och en som vågade stiga ditin. Stoiskt vände han dem ryggen och krävde del av det som där väntade honom. Han steg och föll, välsignades och förbannades. Han lärde sig att behärska elementen och viljans mysterier men kände sig trots sina verktyg och klädnader mer som Caliban än den vise Prospero.

Hungrigt sökte han fler vägar och andra trådar att fläta samman till ett mysterium han kunde fånga och förstå. Den gamle engelsmannens ord fick vika för röster mer mystiska än magiska och ett svärd och en stav fick vika för ett annat svärd och en annan stav. Ljud och tecken istället för ord och tecken. Rörelse blev till liv. Till sist bar han upp sina vapen och sina klädnader och kastade dessa på elden tillsammans med det han lärt sig så långt. De som förstod bjöd honom farväl med värme och andra vände honom lättade ryggen på det att han inte längre skulle vara bland dem.

Så blev till sist rösterna som viskat till honom i mörkret så starka att de fick honom på fall. Ur sitt hjärtas dunkel sköt sorgen upp och dränkte varje tanke han format eller skulle komma att forma. Den färgade hans tunga svart och gjorde allt han åt och drack smaklöst och substanslöst. Han föll in i sig själv och låg riden av nattmaror till dess att intet tycktes vara enda lättnaden. Inte längre särskilt ung men heller inte gammal gjorde han sig redo att lägga sig ner för att inte resa sig igen. Kvackare hade tagit sig an honom och fyllt honom med sina dekokter. Vissa av dessa hade öppnat portar inom honom till nya djup. Det som stirrat tillbaka mot honom därinifrån hade gjort honom sjuk till både kropp och själ. Nätter som blev till år lämnade honom febrig och blödande till gryningsljuset och minnena plågade honom svårt varje gång han obetänksamt slöt ögonen.

Vad som gör att man väljer liv eller död är i sig ett mysterium. Ibland är det så enkelt att rädslan för döden överstiger rädslan för livet men i detta fall var det något annat. Hopp och ett antal handlingar av osjälvisk vänlighet gav honom modet att än en gång försöka resa sig. Inte längre ensam vare sig till kropp eller själ, återupprättade han sakta sig själv till något han kunde stå ut med att se i en spegel.

Återigen vandrade han från källa till källa men glömde aldrig igen att vattna sin trädgård…

När jag målade den här tavlan hade jag medicinerats för depression i över ett år och stod och vägde mellan att se framåt eller att ge upp. Tarotkort var en slags spelkort som sedermera fått en närmast legendarisk status som spåkort. Deras historia är delvis höljd i dunkel men man har försökt knyta dem till gamla Egypten och diverse andra mindre troliga och uråldriga källor. Mest troligt är att korten är skapade för underhållning och de äldsta man funnit är från sent 1300-tal. Min första lek fick jag av en frilansjournalist när jag var fjorton och det var en lek gjord efter en James Bond-film. Den lek jag senare skulle komma att bekanta mig med var Aleister Crowleys ”Book of Thoth”. Inspirerad av dessa kort, men inte nödvändigtvis av Uncle Als tolkningar målade jag sedan en tavla som förde mig från ”The Tower” till ”The Lovers” via ”The Magician” och ”The World”…

Själva tecknandet och målandet var förmodligen ett par veckors jobb men innan allt var på plats hade den stått på sitt stativ i huset i nästan tre månader medan bit för bit föll på plats. Ett streck här eller där och de olika korten tog tid att få på plats och när den till sist var färdig var jag rejält nöjd med det jag åstadkommit. Fyra år fick målningen sedan leva innan en arg elev fick för sig att den var värd att förstöra. Jag vet inte vem eller varför utan bara att någon valde att slå ett så pass stort hål i tavlan att den inte gick att laga. Kanske var det riktat mot mig eller så irriterade motivet på något sätt eller så var det bara ett infall av tillfällig förstörelselusta. Lite är det ett symptom på där vi är idag när det är naturligt att det vi ställer fram förstörs och att den som ställer fram det naturligtvis får skylla sig själv.

Jag är lite sorgsen över min tavla men accepterar den risken det innebär att få den förstörd eftersom det samtidigt innebär att den under några år fick en och annan åskådare.

Jag tror att jag hellre blir sedd och nergjord än förblir dold i mörker…

…varje gång

tarok
Målningen är en akvarell men metod liknar mer att teckna med färgpennor efter ett antal skisser. Både skisser och skälva målningen är numer borta

 

Tacitus et Ocultus

Innan Ordet var Tystnaden i vilken det som var någonting kunde kontemplera sig självt i förhållande till det Intet som var överallt. I tystnad och i intet betraktade det sig självt och sade: Jag Är.

Sålunda lät sig intet skjutas undan och göra plats för det som skulle vara någonting….LÄS VIDARE

Trädgårdsbestyr – en novell

…Ett ljudligt krasande visade med all tydlighet att de omslingrande klängväxterna utövade allt det tryck de hade på den nu snabbt döende fågeln. Äcklad såg han hur ett rosa skum trängde ut ur näbben på den lilla sångaren när den till sist stillnade i famnen på sin gröna dråpare… LÄS VIDARE