Monolog om Kvällen

Tala inte mer
Låt rösten tiga
Lägg band på tungans slag
Låt oss ligga ner
En stund att vila
Blott en stund, ett litet slag

 Låt vinden mjukna dina anletsdrag
Låt det enda som hörs vara andetag
Där bortom väntar en hel värld på oss
Om du fortfarande vill förstås

 Tig inte still
Låt ej blomman förtvina
Klä tankar i närande ord
I tvingande tystnad
De stolta förtvivla
Och kallt rinner deras blod

 Må morgonsång fylla ditt hjärta med mod
Och läppar som leker med fruktbara ord
Om morgonen väntar en hel värld på oss
Om du fortfarande vill förstås

 Dröj inte i vrede
Håll inte tröst
Låt vandrare vila ett slag
Låt mig lägga mitt huvud
Här vid ditt bröst
Här där det bara är du, och jag

 Till dess ögonen dunklas en sista gång
Till dess hjärtat slutat att sjunga sin sång
Så väntar därute en värld på oss
Om du nu fortfarande vill förstås

 6/4-06e.v

 

Lämna gärna en åsikt...

Konst musik och en liten samling texter

%d bloggare gillar detta: