Magician – Raymond E Feist

Hösten 1990 och våren 1991 tillbringade jag i Lindköping och på A1, Kungliga Svea Artilleriregemente. Som batteriplatsbiträde tillbringade jag massor av veckor i skogen räknandes och skjutandes med lagom stora kanoner i lagom mängd. Någon tosse bestämde att Sordidus Septimus eller Skitiga Sjuan skulle axla uppdraget att gå högvakt och sagt och gjort så befann vi oss snart i Stockholm för att leka stillsamt krig vid slottet. Vad som sedan skedde vid slottet var vare sig spännande eller direkt underhållande och det har heller ingen bäring för ämnet så vi lämnar det där.

m6
Mitt eget gamla tummade exemplar från 1991

Under några timmars ledighet så drällde vi dock på staden och en av mina kamrater med en liknande vurm för böcker som jag själv pekade ut Magician av Raymond E. Feist då jag bland hyllor sökte något nytt att läsa. Det blev början till en bekantskap och till något som följt mig fram till idag. Genom åren har jag läst om gossen Pug från Crydee och hans vän Thomas, deras barn och andra under en hel rad böcker och generationer. Till och från har jag återvänt till gamla böcker och lagt till nya tills för ett par år sedan då den sista trilogin kom ut och jag förstod att det skulle ta slut. Runt trettio böcker och en bekantskap som för mig varat i halva mitt liv skulle på något sätt ta slut. Jag höll på de tre sista böckerna och hade egentligen knappt lust att läsa dem. Jag ville lämna folk vid liv efter en stor seger och låta livet gå vidare där utan att behöva säga hejdå. Böckerna stod olästa i hyllan och det var nästan så att jag istället började läsa om de första tre, lite som jag alltid gjort.

Nu blev det inte så.

Efter att ha repat mod till mig så läste jag den första och sedan rullade det snabbt på och jag kom till slutet. Trettio böcker och tjugo plus år senare så låg jag där i sängen rätt sent in på natten och smakade på de sista sidorna.

m2
Fler Feist från mina hyllor

Lite salt, lite tomt och inte så lite minnen blev det under de där timmarna efter den sista sidan. Jag låter bli bra och dåligt och tänker faktiskt inte göra någon vidare recension av boken eller någon uttömmande redogörelse av dess innehåll. Jag behövde mer skriva av mig den där känslan av att säga hejdå till någon som följt mig under så många år. Jag vet att Pug ConDoin, Raistlin Majere, Thomas Covenant, Belgarion, RolandDeschain, Rod Gallowglass och så många fler jag har kvar där inne i huvudet inte lever men de har ändå med sina liv gjort intryck på mig och just Pug har som sagt varit med mig i lite över tjugo år. Förmodligen känner jag dessa karaktärer men ingående och djupare än de flesta människor jag interagerar med. De känner inte mig tillbaka och det finns väldigt lite reciprokt i vårt förhållande men ändå…

m4
Och lite till

Hejdå Pug

Tack Raymond E. Feist och resten av det där gänget du spelade rollspel med eftersom det gav mig möjlighet att besöka Midkemia, Kelewan och vandra i ”the hall of worlds”.

Jag kommer att sakna dig

M

bibl

%d bloggare gillar detta: