Kategoriarkiv: poesi

Att gå med Sinnet

När jag går en väg
följer sinnet min skugga
Surrar och löper
in och ut

Sliter i min koncentration
Spelar på min själ
med hugg och slag

Hallå ropar det
Hallå tjatar det

Alltså, jag vet vad du försöker att göra
Det kommer inte att funka
det KOMMER INTE ATT FUNKA
lyssnar du på mig?

Hallå!!!
När jag går vidare och går en Väg
lämnar jag efter mig
Ett litet slag

Ett tag av tom tystnad och sedan tystnad och sen…

Hallå, vänta på mig!
Varför lämnade du mig?
du borde inte ha gjort så

Jag går vidare och går en väg och tanker på vatten

och stenar
och cirklar

Och sinnet går förlorat i regnet
Och sinnet tittar på stenarna I vattnet
Och sinnet är förlorat i cirkelns glädje

Jag går en Väg och sinnet är vilse

Tystnad

Tystnad

Sång

Och sedan…
Sinnet bryter sig in – Rusar in
Fyller mig med bild efter bild efter bild
DU LÄMNADE MIG IGEN!!!
Sinnets vrede är min vrede och käkar spänns
händer knyts hårda och hårdare och…
Jag går inte längre en Väg utan mot
mot i vrede
mot i oro
Sinne är lyckligt att vara sinne och näve är näve är röd dimma
och sedan…
Vatten och Sten och Cirkel är kända av Sinnet
Således…

Ord
Ord förlöst
Ord viskat
Ord renat och repeterat
Ord i cirklar i spiraler i vatten och i sten
Sinne I orden springer omkring, leker och förlorar till slut
sig självt

Jag går en Väg och tystnad och ord talar
Således
En beröring vid min axel, en värme vid min sida
Jag går en Väg och stigen öppnar sig framför mig

Vägen – En väg – en Väg – iväg

Hon Vet

Någon sjunger sånger om en dröm som gått förbi

Och blickar uti fönstren söker luften klar och fri

Då går han där bland skuggorna dold i mänsklig hamn

En kyss som blir till evig sömn väntar i hans famn

 

Kalla ögon söker på stadens alla torg

Att fånga den som skrattar med ett hjärta fyllt av sorg

Han söker det som någon ann´ redan har förstört

Ett tafatt lagat hjärta så bräckligt och så skört

 

Hon vet

Att han kommer

Hon vet

Vad han är

Hon hör hur han andas

Hon vet

Hon vet

 

Doften av en flicka med ett hjärta utav glas

Han smakar hennes smärta och ryser i extas

Han får hennes själ inatt och hon skall få hans guld

Format utav tårar och förgiftat utav skuld

 

Hon vet

Att han kommer

Hon vet

Vad han är

Hon hör hur han andas

Hon vet

Hon vet

 

Av Magnus -08

 

Blodsång

Två droppar blod uti bläcket

Ger styrka åt sviktande ord

Åt barnet som vrålar i natten

Åt pojken med ögon av mord

I salar av is de stryker omkring

De letar men finner just ingenting

Jag hör dem ibland uti natten

Ibland när de ropar mitt namn

 

Så länge jag lyssnat och tigit

Var de bara som saker jag drömt

Men nu när de bankar på porten

Så ser jag allting som jag glömt

De salar jag byggde i isen

Och portar med väldiga lås

Och dem som jag gömde därinne

För att tyna bort och förgås

 

Två droppar blod uti bläcket

Ger liv åt en bortglömd röst

Därinne i ekande salar

Ger gryningen inte nå´n tröst

Jag hör hur de skriker och vill slippa ut

Jag vet att de kommer att lyckas till slut

Jag hör deras röster i vinden

Ibland när de ropar mitt namn

 

Av Magnus -05

The Witch–A Sonnet

I know a witch that could kill with a touch
Her slender apparition hides it well
Of her thoughts I know not overly much
Still I´d travel safe with her on the road to hell

I know a dangerous woman who makes me smile
Her grip and eye is full of playfulness
Though I´ve only known her a little while
I take care of not having her think of me less
I know a girl very quick with the blade

Through a house of slaughter she sent me flyin´
Like a cool breeze in the evening shade
She had me falter without even trying

I know a witch who wields her spells widdershin
I wonder still what thought she hides within