Till min ofödde – ett litet brev – en novell

Utdrag:

Hej.
Jag tänker på dig ibland vet du.
Inte jätteofta men till och från finns du i mina tankar. Jag undrar hur du skulle se ut. Jag undrar hur du skulle göra när du upptäckte världen som liten. Skulle du ha samma vita tjocka hår som jag hade och den där taniga kroppen som inte riktigt fick motoriken att fungera? Skulle dina ögon vara lika blå? Skulle man i dina ögon liksom i mina kunna se den ocean av mörker som bor där? …. LÄS VIDARE

Hon Vet

Någon sjunger sånger om en dröm som gått förbi

Och blickar uti fönstren söker luften klar och fri

Då går han där bland skuggorna dold i mänsklig hamn

En kyss som blir till evig sömn väntar i hans famn

 

Kalla ögon söker på stadens alla torg

Att fånga den som skrattar med ett hjärta fyllt av sorg

Han söker det som någon ann´ redan har förstört

Ett tafatt lagat hjärta så bräckligt och så skört

 

Hon vet

Att han kommer

Hon vet

Vad han är

Hon hör hur han andas

Hon vet

Hon vet

 

Doften av en flicka med ett hjärta utav glas

Han smakar hennes smärta och ryser i extas

Han får hennes själ inatt och hon skall få hans guld

Format utav tårar och förgiftat utav skuld

 

Hon vet

Att han kommer

Hon vet

Vad han är

Hon hör hur han andas

Hon vet

Hon vet

 

Av Magnus -08

 

Blodsång

Två droppar blod uti bläcket

Ger styrka åt sviktande ord

Åt barnet som vrålar i natten

Åt pojken med ögon av mord

I salar av is de stryker omkring

De letar men finner just ingenting

Jag hör dem ibland uti natten

Ibland när de ropar mitt namn

 

Så länge jag lyssnat och tigit

Var de bara som saker jag drömt

Men nu när de bankar på porten

Så ser jag allting som jag glömt

De salar jag byggde i isen

Och portar med väldiga lås

Och dem som jag gömde därinne

För att tyna bort och förgås

 

Två droppar blod uti bläcket

Ger liv åt en bortglömd röst

Därinne i ekande salar

Ger gryningen inte nå´n tröst

Jag hör hur de skriker och vill slippa ut

Jag vet att de kommer att lyckas till slut

Jag hör deras röster i vinden

Ibland när de ropar mitt namn

 

Av Magnus -05

Animal

 

 

I sit here

In my cage

The sign says:

I’m the animal

As I move

You stare

Still you say

I’m the animal

 

The barbed wires ‘round my wrists

Keeps me tight and secure

I’m bleeding from a thousand wounds

Still you come back for more

 

I’m chained here

With my rage

Your blind eyes

Make me the animal

You left me

In this cage

It’s for my own good

I’m the animal

 

I have cursed you a thousand times

And begged a thousand more

I’m the beast and still I’m the one

Lying face down on the floor

 

This restriction

Is killing me

Your morals

Make me the animal

You are all

the things I fear

But I bleed like you

And I’m the animal

 

Your petty rules and petty lives

You huddle in the dark

So afraid of every fire that

You’re killing every spark

By Clavdio Salos

 

 

The Witch–A Sonnet

I know a witch that could kill with a touch
Her slender apparition hides it well
Of her thoughts I know not overly much
Still I´d travel safe with her on the road to hell

I know a dangerous woman who makes me smile
Her grip and eye is full of playfulness
Though I´ve only known her a little while
I take care of not having her think of me less
I know a girl very quick with the blade

Through a house of slaughter she sent me flyin´
Like a cool breeze in the evening shade
She had me falter without even trying

I know a witch who wields her spells widdershin
I wonder still what thought she hides within

%d bloggare gillar detta: