Någonstans i någon värld vaknar en maskin till en svart himmel och en till synes död värld. Det finns ingen instruktion att följa, inga signaler och inga svar. Oförtrutet söker den vidare genom en tom värld.
Sången finns att ladda ner utan kostnad, reklamutskick eller annat skräp här:
En sång jag sjungit på både bröllop och begravningar…
Ny sång från Captain Cagliostro – Cry Little Sheep – Nedladdningsbar utan registrering eller tjatmail från Reverbnation
As darkness seeps out to play
The blind twin gods forgotten
Whisper through the cracks of mind
Of the flesh bereaved and rotten
Smear each thread of dream with bile
Blessing cheeks with sadness
Bringing forth all that is wicked and vile
Until all that is left is madness
The serpent coiled ‘round twisted spine
Retreats down to the roots
The poisoned cup that should be wine
fermented forbidden fruits
It screams as it falls, It who once was man
As rot reaps muscle and bone
An outstretched desperate bony hand
In the end it dies alone
Natt faller
Låter skuggan kräla
Den krälar över rynkig hud
Eld leker
Över böjt huvud
Smeker tunga lemmar
Den gamle låter
Sitt andetag sjunga
Men tonen färdas knappt
Bortom sig självt
Sjung Hecate
Famna fallen främling
Lyss gamling
Hör korsvägens drottning
Den gamles sång
Ur skrumpet bröst
Besvarad längtan
Under månen
Den krälar över rynkig hud
Smeker tunga lemmar
Bortom sig självt
Hör korsvägens drottning
Under månen
En relativt ny sång och en helt ny video. Sångtexten följer nedan och musiken finns, som alltid, att ladda ner för den som tycker om den.
Too good too bad
Too happy too sad
Too fat too thin
Too soft within
Too weak too strong
Too meek too rough
Too big too small
No good at all
I know your fear I know what you’re thinking
For each cruel word your soul is shrinking
We are lost on the train to tomorrow
And on the next stop I’m getting off
Like yesterday there will always be sorrow
So on the next stop I’m getting of
Too young too old
Too hot too cold
Too dumb too smart
Too torn apart
Too pretty too plain
Too crazy too sane
Too numb too glum
So fucking dumb
refr
Av Magnus Bäcklund – Publicerad 9/9-2019
En novell om en obehaglig mans tragiska öde i tre akter
Den gamle mannen lutade sig över honom och Grigorij kunde känna värmen från hans andedräkt och se partiklar som satt fast i den gamles näshår men hur han än försökte så kunde han inte göra en enda rörelse eller ens undslippa en enstaka grymtning. Någonting var ohyggligt fel men Grigorij kunde inte göra någonting annat än att stirra upp i taket och rakt in i ansiktet på den gamle som lutade sig över honom. Smärtan var grotesk. Muskler kved, leder värkte och det var någonting fel med hans bröst. Vad hade hänt? Han sträckte sig bakåt i den tröga dimma som tycktes omge hans sinne och försökte leta upp sina minnen samtidigt som han gjorde så gott han kunde för att tränga undan den intensiva smärta som tycktes sjunga i varje nerv och muskel i hans paralyserade kropp.
Tid, som alltid rinner och försvinner.
Ibland sticker vi upp huvudet ur dess virvlar och ser den rusa
men för det mesta lever vi med huvudet under ytan
kippandes efter luft
(i mörkret)